Bloggen Sälles Loggbok

I Håll Skärgården Ren rf:s blogg diskuteras vatten- och miljöskydd, arbetet mot nedskräpning, båtliv och vattenaktiviteter.
10.10.2018 15:44

Gästskribent: Varför är det så svårt att försvara miljön?

Sixten Korkman

Som barn var jag med om att begå brott mot miljön. Tillsammans med min far och mina bröder lastade vi båten full med skrot och skräp. Sen åkte vi ut på havet och lämpade allt över bord. Jag är inte ensam att ha denna trista minnesbild; många av mina jämnåriga har varit med om det samma.

Ännu för årtionden sedan var vi, representanter för de stora årskullarna, häpnadsväckande aningslösa om miljöproblematiken. Vi levde med illusionen att miljön tål alla de påfrestningar mänskan utsätter den för. Det var bara någon Pentti Linkola som vaknat upp till allvaret – och hans extremism var och är för mycket för många av oss.

Medvetenheten om miljöfrågornas stora betydelse är något vi får tacka yngre generationer för. Idag har våra barn och barnbarn fått oss alla att inse, att vi måste värna om miljön i vårt dagliga liv bl.a. genom att sortera avfall och gynna återanvändning.

Ingen av oss kan idag acceptera att avfall dumpas i havet. Tack vare myndigheternas agerande och framför allt tack vare Håll Skärgården Ren är det nu också lätt och bekvämt att kanalisera avfallet till anläggningar för vidare hantering.

Enskilda individer och föreningar spelar en stor roll inom miljöpolitiken. Det gör också allt fler företag och många amerikanska delstater. Det finns mycket behov av och utrymme för ”bottom up”-aktiviteter inom miljöpolitiken. Men det behövs också ”top down”-åtgärder inom den politiska sfären.

Världens stora miljöproblem väntar fortarande på sin lösning. Klimatuppvärmningen är ett existentiellt hot för hela mänskligheten Bristen på rent vatten och odlingsbar mark är på många håll ett allt allvarligare problem. Naturens mångfald minskar snabbt. Världshaven förorenas, och Östersjöns algproblem är allvarligt.

Miljöproblemen kan lösas, men därtill behövs betydligt kraftigare satsningar än vad som hittills gjorts. Priset på koldioxidutsläpp borde vara högre, liksom för övriga skadliga utsläpp. Reglering av utsläppen kunde med fördel skärpas inom t.ex. bilindindustrin. Tillväxten av rena energikällor borde premieras och cirkulär ekonomi gynnas kraftigare än nu är fallet. Satsning på forskning och innovationer kan erbjuda nya möjligheter.

Miljöproblemen är inte tekniskt eller ekonomiskt oöverstigliga. Problemet är, att vi inte lyckats inrikta politiken på att komma till rätta med problemen. Varför så?

Miljöproblemen kumuleras under långa tidsförlopp medan politiken är inriktad på nästa val, vilket inte gynnar långsiktiga beslut. Konsumtion på kort sikt framstår som politiskt värdefullare än hållbar miljö för kommande generationer. Och somliga tror ännu idag – i likhet med USA’s president Donald Trump – att klimatuppvärmningen inte beror på mänskans aktiviteter.

Den amerikanska administrationen har nyligen insett och erkänt att den globala genomsnittstemperaturen hotar öka med 4 grader innan seklets slut – om kraftfulla åtgärder för att minska koldioxidutsläppen inte vidtas. De amerikanska myndigheterna, som tillsatts och styrs av vita huset, menar dock att amerikanska åtgärder inte bör vidtas eftersom USA ensamt inte kan hindra klimatuppvärmningen.

Resonemanget är fantastiskt: ingenting bör göras eftersom man inte kan räkna med att alla gör det som behövs! Det är precis detta som var tanken med det Paris-avtal som Trump önskar förkasta. Temperatusstegringen kan bromsas till två grader om alla länder av betydelse förbinder sig att vidta kraftfulla åtgärder.

Problemet är lösbart om alla ställer upp. Men inget kan göras om vi alla antar att alla andra vill och kommer att vara fripassagerare. Det är detta samarbetsproblem som i spelteorin kallar ”fångens dilemma”.

Det är möjligt att mänsklighetens kollektiva vishet är så ringa att en hållbar utveckling är orealistisk. Men allt fler mänskor runt om i världen förstår allt bättre att så här kan vi inte fortsätta. Vi behöver mer ”bottom up”-aktivitet av enskilda och organisationer i syfte att påverka det politiska beslutsfattandet ”top down”.  

Annars går det oss illa. Vi kan inte fortsätta att dumpa avfall i havet och koldioxidutsläpp i atmosfären. 

Sixten Korkman
Sixten Korkman är ekonomiexpert och professor emeritus.


      


Tillbaka till rubrikerna | 0 Kommenttia | Kommentoi